Jag hade inte hunnit boka biljett och hade ingen packning och satt med laptopen i knäet när konduktören sa ”Du, den där stoppar du undan. Nu!”. Är inte det lite drygt? Det verkar känsligt det här med bistron. Överhuvudtaget känns det som att SJ:s nya ordningsregler är ett folkpartistiskt batongpåfund. Inte färga håret. Inte ha skäggstubb. Inte få arbeta med sin dator. Vad är nästa steg? Inte få ringa jobbsamtal från bistron? Bara fika och prata om typ fika.

Text: Magnus Uggla

Förra veckan bokade jag av besök i Linköping, Sundsvall och Malmö. Måste hinna andas också. Tid att leva och allt det där.

Dagens destination är Göteborg.

Den senaste veckan har jag inte åkt så mycket tåg. Var en sväng i Örebro bara. Men det räknas knappt.

Men anledningen till tågförseningen idag var att tåget före krockade med någon som ställde sig framför tåget. Begick självmord. Konduktören sade det när jag frågade honom. ”Ja det e ju någon som hoppat framför tåget igen, det e det alltid”. Det gör ont i hjärtat fast jag inte vet vem det är och säkert aldrig kommer att få reda på det.

Livets start och slut gör sig ofta påmint nu.

I morse följde jag med mina vänner på ultraljud och fick se en liten kletig varelse med fingrar och hjärta och lår och allt vad det var. Den vände och vred på sig och övade sig på att dricka. Den är väldigt efterlängtad. Säkert lika efterlängtad som personen som tog självmord var en gång i tiden.

En annan väns mamma har några veckor kvar innan livet tar slut av cancern. Och hon lämnar efter sig tre helt fantastiska barn som hon en gång i tiden fick se vända och vrida på sig i ett u ltraljud.

Jag har inte tid

Det går genom tiden en säregen fläkt,
en sjukdom som allmänt benämns med jäkt.
Och bannlyst är stunden av ro och av frid.
Man hör bara ständigt: Jag har inte tid.

Du äger kan hända en sjuklig vän,
det sista besöket var länge sen.
Du säger en ursäkt, blir öm och blid,
men tröstar dig med: Jag har inte tid.

Kanske har du en mor, som är gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är du.
Att glömma henne, är du på glid?
Ditt samvete kvävs med: Jag har inte tid.

Så lever du livet i stora drag,
hur skall jag hinna allting i dag?
Jäktet förvandlar ditt liv till en strid.
Din slogan har blivit: Jag har inte tid.

Men när du har levat ditt antal år.
När döden på tröskeln väntande står.
När man dig kallar från livets id,
Skall du då svara: Jag har inte tid…

Skriven av Torsten Palmkvist, en SJ-arbetare från Hudiksvall som avled 1973.

Kom fram sent på kvällen och möttes av fruktansvärd kyla och fulla förfestande människor på gatorna. Men det är en vacker stad.

Jag missar det. Åker tåg. Men å andra sidan blir jag glad oavsett om Sverige eller Danmark vinner. Jag är från Skåne. Heja heja!

- inte gratis kaffe

+ gott kaffe

Dagens destinationer är Linköping och Sundsvall.

Ex:

1. ”Vad kallas det när alla brainstormar under två veckors tid?”

”Allmänna associationstiden”

2. ”Vad kallas det när alla e förälskade under två veckors tid?”

”Allmänna relationstiden”

3. ”Vad kallas det när alla befinner sig i utanförskap under två veckors tid?”

”Allmänna socioekonomisksituationstiden”

Så kommer det låta när någon frågar mig om min bakgrund om 20 år.

Idag har jag (snart) åkt 9 timmars tåg för ett 20 minuters-möte. Jag ska inte klaga, men det känns lite som ganska ineffektiv tidsanvändning. Särskilt som jag inte hann köpa boken jag tänkt läsa under dagen och istället tvångsmässigt Facebook-uppdaterar. Och om det är något jag inte gillar, så är det ineffektivitet. Tur att jag har en annan bok att läsa istället.